Fotspår hermelin
•
Hermelin (Mustela erminea) och den mindre småvesslan (Mustela nivalis) påträffas sida vid sida på samma platser. Det är svårt att utifrån endast spåren avgöra vilken art som är rikligare, eftersom deras levnadssätt skiljer sig åt på så vis att småvesslan till största delen lever under snön i sorkgångar, medan den större hermelinen rör sig mera ovanpå snön. Hermelinen rör sig i många olika typer av miljöer. I synnerhet när stammen är som tätast kan den påträffas nästan var som helst, men under år med gles stam är förekomsten koncentrerad till ängar och skogsbryn, kanter av hyggen och sjöstränder. Under svårare perioder söker sig hermelinerna till ställen där det fortfarande finns kvar sorkar som kan bli deras byte.
Spår
Avtrycket av hermelinens framtass är 2,5–4,5 cm långt. Baktassen är aningen mindre, med ett avtryck som är endast 2,5 cm långt, eftersom hälen inte lämnar avtryck i spåret. Hermelinens spårstämpel är ungefär en centimeter längre än småvesslans, och ungefär lika mycket kortare än minkens avtryck. Vid djup lössnö är spårstämpeln endast en grop. Hermelinen rör sig ovanpå snön mer än småvesslan. Dess spår slingrar sig långa vägar på snön, medans småvesslans spår
•
Var bor hermelinen?
Hermelin är ett mårddjur som finns i hela landet utom på Gotland. Den är ett rovdjur som främst äter sorkar och möss. När det finns tillgång till mycket mat blir det många hermeliner men färre om det är dåligt med smågnagare.
Läs mer
Relaterad
Hur ser hermelinen ut?
Hermelinens päls är brun och gul på sommaren. På vintern är den helt vit utom svansspetsen. Svansen är 12 cm och kroppen 29 cm. Hanen är större än honan.
Dessutom, vad är skillnaden mellan hermelin och vessla?
Vesslan (Mustela nivalis) är mindre än hermelinen, har ungefär samma storlek som en skogsmus, och dess svansspets är inte svart. Antalet av båda dessa små rovdjur varierar beroende på antalet sorkar. Vessla i sommarpäls, foto Eero Haapanen. Hur många grävlingar finns det i Sverige? Dessutom anlägger grävling ofta massor med latringropar i närheten av sitt gryt. Trots att grävlingstammen i Sverige är ca djur så stöter vi sällan på grävling. Dels för att grävlingar är skygga och nattaktiva djur, dels då grävling föredrar skogslandskap där det finns rikligt med föda och skyddande vegetation.
Vad äter en mårdhund?
Näring: Mårdhunden äter i stort sett allt den kommer
•
Mårddjur – ovanligt vanliga doldisar
Mårddjuren skuttar nästan alltid fram, vissa bokstavligt talat snabbt som vesslor och andra lite tyngre som järven i sin säregna galopp. Att skutta är bästa sättet för att ta sig fram då man äger lång rygg och korta ben. ett finess tillsammans mårddjurens långsmala kropp existerar att dem kan ta sig in i små hål. Vesslor kan jaga i smala sorkgångar samt illrar inom kaningångar eftersom de ej är därför mycket högre än sina byten.
När snön fallit kunna man följa skutten ifrån en mård genom trädbevuxet område , en järv över fjället eller ett utter längs en flod. Det borde vara en folknöje för att spåra mårddjur men ändå har oss ganska dålig koll vid dem, bortsett från järven. Fåglar, växter, lavar samt svampar besitter alla sina egna föreningar och inventeras i olika miljöövervakningar. Däggdjuren har traditionellt varit jägarnas domän samt de äger inte fokuserat på små djur såsom hermelin samt vessla. detta är ganska troligt för att de reducerar men Artdatabanken kan ej säga något säkert eftersom rapporter saknas. Så nästa gång ni ser spår av vessla, hermelin alternativt mård, meddela gärna mot
Tio centimeter rovdjur
Vesslan existerar vårt minsta mårddjur. längst bort i norr blir den inte många mer än en decimeter