Gråsäl knubbsäl och
•
Knubbsäl
Knubbsäl (Phoca vitulina) är ett art inom familjen öronlösa sälar liksom förekommer huvudsakligen i norra Atlanten, norra delen från Stilla havet och Nordsjön. Den lever även nära Sveriges kustlinjer vid västkusten och inom södra Östersjön.[3] Knubbsälen existerar Bohusläns landskapsdjur.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Sälen är inom jämförelse tillsammans med andra öronlösa sälar små och slank och besitter ett klotformigt huvud. en tydligt kännetecken är dem V-formade näsborrarna.[4] Honan existerar omkring centimeter lång samt väger cirka 50 kilogram.[5] Hannar når vanligen ett vikt upp till &#;kilogram[4] (undantagsfall upp till &#;kg[6]) och existerar upp mot &#;centimeter[4][6] långa. Pälsen existerar oftast mörk med vita fläckar dock kan även vara ljusgrå eller brungrå med mörka fläckar, dock uppvisar geografiska variationer.[5] Sälen har en tjockt späcklager. Den besitter en "uppåtnäsa" i profil.
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Knubbsälen simmar väldigt bra samt kan dyka ner mot meters djup och stanna under vattnet i 30 minuter dock vanligen stannar den bara 5 mot 10 minuter under vattenytan. Pulsslaget reducerar till omkring 20 stöt per 60 sekunder vid långvariga dykningar inom motsats
•
Sälar i Sverige
Sälar är duktiga dykare. I svenska vatten finns gråsälen, knubbsälen och vikaren. Största hotet är miljögifter, men även klimatförändringen är ett växande hot.
Alla säldjur tillhör gruppen Pinnipedia. Gruppen består av de tre familjerna öronsälar, valrossar och öronlösa sälar som också kallas egentliga sälar. Våra svenska sälarter är allihop öronlösa sälar. Det är gråsäl, knubbsäl och vikare.
Vad är en säl?
Sälar är vattenlevande däggdjur med pälsklädd, strömlinjeformad kropp och alla fyra extremiteter omvandlade till labbar (fenliknande fötter). Öronlösa sälar kännetecknas av slät päls och avsaknad av ytteröron. De simmar med kraftiga sidorörelser av bakkroppen, och de främre labbarna används huvudsakligen för att styra med men hjälper också sälen att ta sig fram på land.
Födda dykare
Sälens kropp klarar det höga trycket från vattnet genom att den är elastisk och revbenen kan tryckas ihop utan att skada de inre organen. Innan sälen ska dyka tömmer den sina lungor på luft. Om den inte gjorde det skulle luften pressa sönder lungorna när trycket ökar på större djup. För att klara att vara under vattnet länge har sälar mer blod och högre halt röda blodkroppar
•
Gråsäl
Gråsäl (Halichoerus grypus) är en säl som förekommer i Östersjön och Atlanten. Den tillhör familjen öronlösa sälar och är den enda arten i släktet Halichoerus.[3] Gråsälen är större än knubbsälen och vikaren, och i motsats till andra sälarter som förekommer vid svenska kusten har den ett konformigt huvud. Gråsälshanen kallas också för ståte, pluralis ståtar.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Den fullvuxna sälhanen är mörkgrå med ljusare fläckar. Den fullvuxna sälhonan har mörkgrå fläckar på en silvergrå päls och ungarna (kutarna) är vita. Teckningen är avhängigt av belysningen och hur våt pälsen är. Med sin längd på omkring centimeter och vikt upp till kilogram är hanen klart större än honan som är cirka centimeter lång och till kilogram tung. Huvudet är konformat med mycket låg panna.[4] Hanen har större nosparti än honan.[5][6] Vid födelsen är ungen 90 till &#;cm lång och den väger 11 till 20&#;kg. Hanar vid Amerikas kustlinje blir större än hannar i europeiska vatten. Ungarna byter sin ljusa päls (lanugo) efter två till tre veckor.[7]
Galleri
[redigera | redigera wikitext]En sälhona.
Tre dagar gammal kut.
Några