Hund i stället för barn

Men vet flera som ej vill äga barn dock har hundar. Att behandla hunden likt en bebis mår varken hund alternativt människa god av dock vist existerar det relativt vanligt för att man väljer att ej skaffa ungar men äger hund alternativt andra djur.

Är ni ej säkra vid att ni båda önskar ha små människor så skippa de tills ni existerar helt säkra och lös problemet då. Man är kapabel ju frysa in befruktade ägg alternativt välja för att adoptera osv.

Du skulle väl inte skaffa hund på grund av att ni kanske skulle ångra dig om ni inte gjorde de?

Bäst existerar alltid för att vänta tills man existerar helt trygg på vad man önskar. Skaffa unge är ju trots allt som för att ha enstaka 10 veckors valp fast i flera år istället för månader. De förstör dina saker, kissar, bajsar, kräks överallt där dem kommer åt. Kan ej lämnas utan sällskap och blir ett väldigt störmoment angående man ej är trygg på för att det existerar de man vill. Samtidigt som dem kan existera helt underbart om detta är dem man vill.

Fy sjutton vad en del manniskor ar elaka! Jag och min man har sjalv 2 hundar, men det ar for att vi alskar hundar och det ar inget substitut nar man verkligen vill ha barn. Vi vill ha en familj med bade hund och barn. Vi har svart att bli gravida (jag har PCOS) och genomgar behandlingar varje manad sen 1 ar tillbaka. Det verkar som en del manniskor inte kan forestalla sig att alla kan inte bli gravida sa latt, och att en del behover hjalp pa traven, och en del som mig behover extra hjalp da mina hormoner ar ur balans och jag kan inte bli gravid av mig sjalv. Mina svarforaldrar ar okansliga och oforstaende nar det kommer till att skaffa barn, de har tjatat pa oss i flera ar nu att de vill ha barnbarn, de har redan 2 stycken sen tidigare fran min mans syster, och hon bor dessutom i samma stad som dem, vi bor pa andra sidan landet (USA) och vi ses inte ens 1 gang per ar (som tur ar!) Mina foraldrar har aldrig tjatat pa oss om barn, de menar att det ar varat beslut nar det ar dags och de ar mera forstaende, de har inga barnbarn sen tidigare men ar anda coola, sa mina svarforaldrar ar bara sjalviska.

Ursprungligen postat av Dempa19

Jag har länge velat skaffa hund och tog nyligen tag i det och skaffade en Golden Retriever (vill inte nämna dess namn, ålder eller kön av anonymitetsskäl). Det var ju kul första månaderna, men nu gör den ju inget längre förutom att äta, sova, vara glad och springa. Vilket var exakt samma saker som den gjorde när den först trädde in i mitt hem.

Många av er tänker sig nog att detta borde vara en underbar upplevelse. Och som den enorma djurvän jag är finner jag mycket underbart i det. Dock har en besvikelse och ledsenhet fallit över mig. Hunden är oerhört krävande (till skillnad från många andra husdjur), vill inte utveckla sitt intellekt i någon vidare mån, det går inte att föra samtal med den m.m..

Varför jag blivit besviken och ledsen har gradvis gått upp för mig: jag skaffade en hund när det var ett barn jag är kallad till att skaffa. Barn har ett fascinerande intellekt, vill alltid lära sig, går att föra goda samtal med samt blir enormt självgående med årens gång. Dessutom är det mycket dygdigare att vara en god fader än en god husse, utan barn går en civilisation under, medans den kan klara sig